Upp till bevis :-)

Nu stundar semester och Lillis har blivit lovad en egen kostansvarig på resmålet! Det är service det! 

Får träffa José imorgon. 

Läkarbesök avklarat

Han sa att vi troligen gör helt rätt i att fortsätta ge honom glutenfritt om vi märker så stor förändring. Annars kan vi alltid prova att ge gluten under 1-3 månader och sen göra testet (det var ingen idee att göra det idag eftersom det inte skulle visa något iom att Lillis ätit glutenfritt under så lång tid redan). Han sa att han tror att en månad med gluten skulle räcka för att det skulle ge utslag eftersom vi ser så stor skillnad och att han därför troligen är väldigt känslig. 

Det är inte så troligt att vi gör det, speciellt som läkaren tyckte att det antagligen bars skulle bli jobbigt för oss alla, och ge svaret att han ändå inte ska äta gluten.

Skönt att ha fått ta upp det. 

Intressant på nätet

http://www.matnyttig.se/celiaki/1654-glutenintolerans-hos-barn-visar-sig-senare

Läkarbesök på onsdag

Tanken var att göra ett glutentesta, men då vi nu hört vad som krävs så kommer vi tacka nej om det kommer på tal. 

Saken är att för att ett test ska ge resultat så krävs det att man ätit gluten minst 3-4 veckor, helst 2 månader! Uteslutet! Vi kan inte plåga honom så, och isf får det va. 

Jag har haft kontakt med en kostrådgivare i just detta och hon tycker vi gör rätt som bara fortsätter med gluten/vete/havrefritt. 

Men vi ska ändå till läkaren och höra vad han säger, det kan bli nog så intressant :-).

Mums!

Jättegott!

Baka

Idag slänger vi ihop en kaka som är så fri från "skräp" som möjligt. 

Får hoppas den blir ätbar ;-).

Adhd?

http://livetmedadhd.se/adhd-mat/

Har Lillis ADHD? 

Nej, det vet vi inte. Kanske har hans förflutna påverkat honom så mycket att den vanliga vardagen kan verka helt orimlig i många sammanhang, vilket leder till förvirring, koncentrationssvårigheter, överaktivitetet, dvs. hjärnan går på högvarv. Eller så har han en odiagnostiserad diagnos. 

Vilket som, han mår 1000 gånger bättre utan sädesslag.

Klart man önskar att alla som har barn med koncentrationssvågheter av alla slag provade att utesluta produkterna, tänk om hem blir bättre. 

Vad är dold allergi?

Så här skriver Anna Skipper om doldallergi:

http://www.annaskipper.se/kost-tips-och-rad-vid-adhd.html

Och här skriver man om ämnet:

http://livetmedadhd.se/adhd-mat/

Följer vi då råden och undviker allt det där?

Jo, gluten, vete och havre är total nolltolerans mot. Likaså friterad mat. 

Hemma har vi också plockat bort allt med glutamat (smakförstärkelse E 620-625) eftersom det är rena giftet för barn, och färgämnen. 

Vissa tillsatser (E-produkter) har vi tagit bort. 

Allt onödigt socker är bortrensat (godis, kakor, bullar, saft, sockerdricka, juice, sylt m.m.). Vid kalas gör vi undantag, och någon gång har han fått glass. 

Margarinet åkte ut med besked för ett år sen och ersattes av smör. 

Snabbmat funkar sällan, dels för att det ofta är bröd inblandat (korv med bröd, hamburgare...), och dels för att det annars ersätts av friterade (och vete-smittade) pommesfrits. 

Det vi inte plockat bort är mejeriprodukterna. Han gillar inte mjölk, yogurt, fil, ost och smör så det lilla han får i sig är det som värmts upp i grytor, såser och i stekpannan, så vi har valt att låta det vara än så länge iaf. 

Vad äter han då? 

Ekologiskt så mycket som möjligt. 

Kött, kyckling, fisk, skaldjur, potatis, ris, ägg, grönsaker, frukt (små mängder -mycket sött!). 

Han får tillkost av Eye-q = en väl känd och hyllad fiskolja, och vitamin D. 

Mer om dagliga kosten kommer inom kort. 

"Naturlig mat i skolan" skriver...

http://www.naturligmatiskolan.se/2013/01/barn-med-autism-och-adhd-blir-friskare.html?m=1

Expressen

Känslan av att se den stora förändringen mitt framför ögonen, den känslan känner vi till! :-)

http://www.expressen.se/halsa/svenskar-kan-ha-knackt-autismgatan/

Eloge till skolan!

De har varit fantastiska!
De har lyssnat och tagit till sig av allt vi sagt. De har frågat och varit nogranna.
ALLA har varit så tillmötesgående!

Skolstart

I augusti började Lillis i förskoleklass.
Redan innan sommaren hade jag lämnat in ett eget intyg om att han skulle serveras glutenfri kost. Det var inga problem, man behöver inte längre läkarintyg för att utesluta viss mat i skolor och förskolor.
Skolsköterskan ringde och ville veta hur de skulle agera om han fick fel mat. Jag förklarade läget, dvs. att han får humörsvängningar, blir nedstämd och/eller hyperaktiv. Hon hade inte hört talas om det som kallas "doldallergi", men det var inga problem för dem.
Strax efter skolstarten började vi se att Lillis inte var sig själv längre. Han blev otroligt trött, men kunde inte koppla av. Hans humör växlande dramatiskt, mest var han arg och ledsen.
I september blev jag allt mer trött och handfallen. Vi forstod inte vad som hände. Vi utredde alla håll... Kanske var det alla nya intryck, kompisar, lärare, dagarna i skolan och på fritids...?!
Från andra håll hörde vi att "Så är alla när de börjar skolan.", men i slutet av september kunde jag inte ta den kommentaren längre. "Om det var så här för alla barn att börja skolan så skulle inga barn gå där."
Då hade vi totalt förlorat sonen. Han grät när vi väckte honom, vi fick dra på honom kläderna, äta frukost i bilen. Och sen hämta en kille som med ögonen visade att "äntligen, nu kommer alla känslorna...!" sen bara han var arg och grät hela eftermiddagen. Saker flög runt honom, han rev och slet i allt, skrek och kastade sig handlöst fram och tillbaka, skrek "Vill ni jag ska dö eller!"

Jag var helt slut som mamma. På onsdagens ridning var jag bara en zombi, fick bära en sonen (som inte gav sig utan skulle in!) in till stallet. Efter lektionen kom ridläraren fram och sa: "Jag tycker att Theo ska byta till en lättare grupp, han har slutat att lyssna på vad jag säger och det kan bli farligt."
Då bröt jag ihop på hemvägen. Ringde mannen och sa att nu måste vi göra något.
Jag började med att sjukskriva oss båda två på torsdagen och fredagen. Nu skulle jag bara vara med Theo och försöka få ut från honom vad som kändes så jobbigt.
Jag letade upp telefonnummer till BUP, skolsköterskan, adoptionsrådgivarna och mailade till min chef att jag kommer behöva gå ner i tid (så att vi skulle kunna hämta Theo direkt efter skolan).

På fredagen började vi märka av en förändring. Han blev allt bättre igen.
På söndagen sa jag till min man att "Det var ju precis så här det var när vi testade i mars med gluten mat."
Då slog det mig att vi inte sagt till på skolan om att utesluta havre.
Så jag skrev ett nytt intyg om att utesluta även havre och vetestärkelse och lämnade in på måndagen. På tisdagen ringde skolan och checkade av läget. Jag pratade med förskolläraren som bekräftade att han fått havreknäckebröd, jag sa att "Men det skulle ju vara konstigt om det skulle påverka så mycket, han äter ju knappt något bröd." Men då sa hon: "Va?! Inte äter bröd? Han äter massor här!"

Då var det som en sten släppte och jag blev bara så glad, "Då måste det ju vara det!"
På fredagen satt jag och mannen igen och tittade på sonen som sov gott i min famn. "Hur kan det vara så?! Det är så fantastiskt!"
Vi hade fått tillbaka våran son igen, glad, lugn, pigg, pratglad!

NU behövde ingen mer övertyga oss! Vi vet nu att han tål inte gluten, havre och vetestärkelse!

Testveckan i mars...

Jo, på söndagen fick han gluten igen för första gången på tre månader.
Vi höll andan och jag anteckande.
På kvällen hade han svårt att somna igen. Och sen svår att väcka på morgonen efter.
När vi åkte hem på eftermiddagen släppte alla spärrar och han var bara arg på minsta lilla.
En tillfällighet intalade jag mig, "alla barn är ju så ibland". Men min man skakade på huvudet."Nej, det här är inte samma kille som innan helgen, han blir påverkad på något sätt av kosten."
Tisdagen blev likadan som måndagen, och på onsdagen var vi på ridskolan. Hela vägen dit var han arg och ledsen, vi fick pausa på vägen för att trösta, kramas och jag tappade tålamodet ett par gånger.
I stallet hade han "glömt" alla regler, och efter ridningen var han bara arg och ledsen igen. Han nämnde t.o.m. själv att det var mjölets fel. Då var jag helt slut och ringde min man och sa "Har vi testat färdigt nu?"
Men vi bestämde att fortsätta till över helgen.
På fredagen sa förskolan till mig att Lillis inte verkade helt okej, han var mycket låg och ville inte vara med och leka, han satt mest i soffan och tittade rakt fram. Jag hämtade genast hem honom och NU var de defenetivt slut! Det kändes som barnmisshandel att stoppa i honom något som han uppenbarligen inte mådde bra av.
Över helgen vände allt igen, helt tagna stod vi och såg hur han mådde bättre igen. Började somna gott, mös och var glad. Han började prata mer med oss igen, skrattade, skämtade, orkade mer. Slutade klia sig, behövde inte röra sig hela tiden (vilket märktes mest vid matbordet annars), osv.
Min man upprepade om och om igen: "Tänk om det är sant! Tänk om det här kan förändra för andra barn, Tänk om alla visste..."

Jag försökte sprida, men möttes av mycket skeptis.

I augusti började han skolan.
Läs om detta i nästa inlägg.

Så här började det...

För precis ett år sen pratade jag med en kollega då vi kom in på att Lillis inte gillar några mejeriprodukter alls, varpå vi sa att det kanske har att göra med att han inte ätit sådana under sin första tid i Asien. Då berättade kollegan att en vän till henne som har två adopterade barn, har fått tips av någon att utesluta mjöl, mjölk och soya ur barnens mat då det kunde göra dem hyperaktiva. Ev. skulle det också ha att göra med att barnen inte var vana och "byggda" för den kosten. Hon hade provat och hennes barn hade ganska snart blivit lugnare, mer koncentrerade, gladare och klarade av skolarbetet mycket bättre.
Jag gick genast hem och googlade och stötte på två böcker som jag beställde hem:

- "Energibarn - våra älskade skitungar" av Anna Hallén
http://www.adlibris.com/se/sok?q=energibarn+%3A+v%C3%A5ra+%C3%A4lskade+skitungar
- "Mat för barn med autism och ADHD - därför fungerar en diet utan mjölk och gluten", av Annika Röed
http://www.adlibris.com/se/sok?q=9172412496&gclid=CMeaq46oyboCFaV2cAod4y8APA

Efter en månads googlande, läsande och diskuterande med mannen bestämde vi oss för att testa att plocka bort gluten och havre under julledighetens tre veckor.
Det blev en utmaning, mitt i julrushens alla pepparkakor, lussekatter och godis mest överallt... Jag insåg att hur mycket det bjuds på överallt, och eftersom vi bara testade så ville vi inte säga till sonen först att han skulle tacka nej till det som bjöds. Och när mellandagarna kom hade han dessutom sockersbstinens eftersom vi plockat bort sockret också.
Han gick i butikerna och frågade: "Är det här socker? Detta då? Jag måste ha socker mamma..."
Han åt inte så ofta vanligt godis innan, men då och då fick han festis, en bulle eller kaka som fika. Men nu plockade vi bort allt just för att han skulle bli av med suget. Det förvånade mig mycket att det påverkade honom så.

Efter tips från boken "Mat för barn..." så förde jag dagbok på allt som hände för att kontra med ev. förändringar.
Vi har en pojke som är i det närmaste hyperaktiv i mellanåt. Han har haft svårt att ta instruktioner, vara stilla. Och mest av allt, han har haft mycket svårt att koppla av, det tar ofta över en timme för honom att somna på kvällen, och då har han varit arg och ledsen om vartannat. Han har haft ont i magen och haft eksem. Men allra jobbigast har han haft med humöret. Det pendlade fort och mest av allt var han arg!

Efter julen insåg vi att vi måste vara riktigt tuffa med kosten för att se ev. resultat. Det var också en utmaning eftersom det var extremt svårt att få folk att förstå att vi ville testa detta även fast han inte var "allergisk".
Efter några dagar stod vi helt chockade jag och mannen. Sonen var mycket mycket lugnare, gladare, mer tillfreds med allt. Han kramades och berättade långa historier, skrattade och somnade gott på kvällen. :-) ¨
Min man sa "Kan det verkligen var sant?!"
Innan förskolan börjde igen hade vi märkt så stor skillnad att vi inte ville ta in gluten i maten igen.
Det blev inga problem med förskolan. Vi fortsatte att testa och såg på hur sonen blev allt lugnare och gladare.

I mars hade folk runt om oss gjort oss osäkra på vad vi egentligen trodde på. "Han är väl inte mer hyper än andra barn i den åldern", "Det är bara trottsåldern...", "Har ni verkligen fått det konstanterat då?"...
Vi valde att testa att ge Lillis gluten igen under två veckor och se vad resultatet blev. Så klart hoppades vi lite på att vi skulle haft fel, och att vi bara inbillat oss det goda resultatet eller att det bara var tillfälligheter...

På söndagen fick han sin första korv med riktigt bröd.
Se nästa inlägg...