Vi tyckte att vi körde ett säkert kort när vi lunchade ute den dagen. På bufférestaurangen som vi besökt tidigare ville han mest ha sushi, och de andra rätterna hade jag frågat mig fram vad som inte innehöll gluten. Men sushi är ju säkert...
Efter en timme började Lillis må dåligt, så menar jag att vi tydligt märkte att hans tålamod tröt snabbt, han blev arg, ledsen, svår att få "kontroll" på.
Och sen eskalerade det bara :-(.
Vi avbröt shoppingrundan, stod frågande och undrade vad som hände, sa tyst tyst "undrar om det kan ha varit nåt i maten trotts allt".
På kvällen hade vi bjudit in lillkusinen att sova över. Det var första gången och Lillis var hela tiden "på tå" som vi säger när det hela tiden är på gränsen till att han ska explodera, vi undrade om det var det okända nya, eller ... Kunde det vara nåt i maten?
Det tog nästan tre timmar att få honom att somna på kvällen. På morgonen var det något lite bättre men långt i från bra.
Idag, tre månader senare fick vi svar. På de flesta restauranger som serverar sushi består sishi-vinägern av vete.
Och helt galet att man kan bli då glad av att veta att "Yes! Då var det det han reagerade på!"
För att det är så skönt att faktiskt veta att han inte tål gluten/vete, och att det är därför han fullkomligt faller ihop ibland, och inte för att "det är så det är ibland" eller "så är alla barn ibland" eller "det är bara att vara hård tillbaka" eller "han växer nog till sig" eller "det går över" eller "vi är för snäll" eller...
Om han slipper få i sig gluten/vete så ÄR han som alla andra :-).
Fast för oss är han förstås nummer 1!
När lillkusinen sov över :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar